Israelresa2019-topbnr.jpg

KCMEDIAknapp.jpg



banner-podcast150px.jpg



UppdragSverige-knapp.jpg



VarldenIdag.jpg



STH.jpg



Kanal10.jpg



oppna



Scout-knapp.jpg



Denna Vecka

Onsdag 18:30
Sommar i Stadsparken

Fredag 13:00
Begravningsgudstjänst för Solwieg Andersson

Söndag 10:00
Gudstjänst
Andreas Junaeus
Webb-tv

Söndag 18:00
Församlingsbön
för medlemmar

För mer info se
Kalendern

Kommande-handelser.jpg   Facebook-mindre.png Instagram-mindre.png

 

 

Jesus satte Anders fri från missbruk

130915-AndersNilsson.jpg
 
En känsla av att inte höra hemma, att sakna en flock. Så beskriver Anders det tomrum han upplevde på insidan. Ett tomrum som han försökte fylla med relationer, pengar, droger och alkohol. Men ingenting hjälpte och Anders bestämde sig för att göra slut på allt. Då, när det inte fanns något kvar att leva för, kom Jesus in i bilden, och en resa mot upprättelse startade.


– Jag var sju år gammal när jag fick veta att jag var adopterad. Det blev en bekräftelse på de känslor jag redan bar på. Att jag inte var en i flocken. Efter det började jag att distansera mig från min familj och andra människor, berättar Anders.
Problematisk skolgång, stölder och inbrott. Anders barndom blev en stormig tid där alkohol och cigaretter också fanns med mycket tidigt. Förtvivlade över sin son valde föräldrarna till sist att skicka Anders till internatskolan Lundsberg.
– Mamma och pappa ville hjälpa mig men separationen gjorde att jag mådde ännu sämre. Hela tiden försökte jag hitta någonstans att tillhöra. De jag tydde mig till var äldre och hade dåligt inflytande på mig. Jag gick på Lundsberg från sjätte klass till andra ring. Då blev jag reglerad och flyttade tillbaka till Örebro.
Väl tillbaka i stan fortsatte sökandet efter en flock. Anders hakade bland annat på raggarna en period men hamnade till sist hos amfetamisterna på krogen.
– Där kände jag mig hemma. Vi var underdogs, outsiders. Jag lärde mig snabbt deras kodex, fick smak på tyngre droger och lärde mig en kriminell livsstil. Det var framför allt spänningen som tilltalade mig.
Anders hade inte ens hunnit fylla tjugo och var redan fullfjädrad sprutnarkoman. Han beskriver amfetaminet som ångestdämpande och något som fick alla kugghjul på insidan att varva ner.
– Enda gången jag kunde fokusera på en tanke åt gången var när jag gick på amfetamin. Jag mådde bra av det. Men mellanperioderna var desto hemskare. Alkoholen var därför en ständig följeslagare. Jag vet inte hur många tusentals mil jag har kört med alkohol i kroppen.

Ständiga försök att få ordning på livet
Sitt missbruk till trots fanns det ändå bättre perioder. Då fungerade både arbetsliv och relationer. Anders var alltid välkommen hem att jobba på pappans gård, och under en tid drev han även framgångsrikt en firma. Anders fick också en dotter.
– Men alkoholen fanns hela tiden där för att hålla ofriden i schack, och rätt som det var rasade allt. Alltid när en relation sprack kände jag att nu går jag sönder igen. Jag var också en minst sagt frånvarande pappa för min dotter.
1997 hade Anders återigen försökt att lappa ihop sitt liv. Han satsade allt på att få sin dåvarande relation att fungera, men när det ändå tog slut blev det nattsvart. Tomrummet på insidan höll på att sluka Anders och han bestämde sig för att göra slut på allt, 39 år gammal.
– Jag sålde av allt jag ägde och knarkade upp det. Sedan förberedde jag min bil med slangar för att kunna gasa ihjäl mig.
Två gånger försökte Anders ta sitt liv. Båda gånger såg han sin dotter för sin inre syn.
– Hon räddade livet på mig. När jag fick se henne tänkte jag att hon ska inte ha en pappa är sjävdödare.
En granne till Anders som förstod att han mådde mycket dåligt frågade honom om det inte fanns något annat än droger och alkohol som gett honom en starkade upplevelse, något som kunde vara värt att leva för.
– När jag tänkte efter fanns det en sådan upplevelse. När jag var i tjugoårsåldern fick jag ett fängelsestraff omvandlat till en utbildning i u-landsmission på Hållands folkhögskola. Det var väldigt många frälsta människor som gick där och en natt hade jag en Gudsupplevelse. Min granne sa åt mig att jag kanske behövde hitta tillbaka till det.
Anders kom då att tänka på en gammal bekant som blivit frälst och han bestämde sig för att söka upp henne.

”En hundraåttiogradersvändning”
– Hon kom hem till mig på kvällen den 7 oktober 1997 och berättade för mig om Jesus, att han kan frälsa och befria. Jag hade absolut ingenting att förlora. Jag valde att ta emot Jesus och där och då befriade han mig från allt mitt missbruk. Jag som var så otroligt fast i alkohol, så fast att den var som en del av min person, har sedan dess inte ens druckit en lättöl. Att kunna låta bli att dricka var tidigare en total omöjlighet för mig, men det blev en verklighet genom bön.
Sedan den kvällen har Jesus fortsatt ett upprättelsearbete i Anders liv. Anders har gjort upp med sitt förflutna och förlåtelse och försoning har fått komma in i flera nära relationer som tidigare varit söndertrasade.
– Det går knappt att förklara hur stort mirakel det är, men de sista två och ett halvt år som min pappa var i livet hade vi en relation. Vi fann hjärtat på varandra. I relationen till min dotter har jag också fått bygga upp en tillit, och jag har fått tre barnbarn.
– Jesus kan både frälsa och upprätta. Mitt liv är ett stort bevis för det. Han kan möta vem som helst precis där man är i livet. När jag tog emot honom hittade jag det jag hade sökt efter i hela mitt liv. Det blev en hundraåttiogradersvändning, hela mitt liv förändrades. Jesus gav mig frid och nu när jag hittat den släpper jag aldrig taget om den.